Hanna

Hanna

Otur

FamiljPosted by Hanna Thu, July 05, 2012 18:32:36
I tisdags morse när Ida skulle kliva ner från (loft)sängen trampade hon på sina nyvässade färgpennor som stod i en burk på golvet. Skrik och panik förstås, hon fick jätteont och blev jätterädd. Två av uddarna gick av och fastnade i foten. Den ena fick T ut men var osäker på om det var fler där. Hon hade dock jätteont som sagt så jag bad honom ringa sjukvårdsrådvigningen. Han blev senare uppringd av Hälsocentralen men de hade inte tid att ta emot henne. Han fick rådet att köpa alsolsprit och lägga omslag på såret, det skulle eventuellt dra ut udden. Hon hade det på resten av dagen, på kvällen när jag kom hem försökte jag få ut udden med en pincett men jag fick knappt röra foten. Det gjorde både ont och så var hon rädd, rädd att det skulle vara farligt, att udden skulle åka in i foten (som T otaktiskt nog kläckte ur sig..), rädd att åka till läkaren, rädd för allt och lite till. Hon fick i alla fall sova med omslaget, så mycket mer kunde vi inte göra på kvällen.


Hon sov bra hela natten men hade fortfarande (förstås) väldigt ont när hon vaknade. Jag åkte ju till jobbet innan hon vaknade men T ringde HC på förmiddagen och de fick komma dit. Läkaren där rörde inte ens under foten utan sa direkt att de skulle åka till akutmottagningen på sjukhuset i stan där de hade bättre resurser att bedöva och få ut udden. De fick ta en sjuktaxi dit, jag mötte upp dem utanför och följde med in. Ganska snabbt kom en sköterska och la på emla-salva för att bedöva, sen fick vi vänta lite. Jag var tvungen att åka och fortsätta jobba men T ringde lite senare och sa att läkaren tittat på foten och sagt att det blir operation och att hon måste sövas! Ida hade blivit hysteriskt rädd och började gråta okontollerat när hon hörde det, den stackars AT-läkaren visste nog inte riktigt hur hon skulle bete sig. I alla fall så var hon tvungen att fasta i minst 6h innan operation och eftersom hon ätit frukost kl 09:30 så fick hon vänta till minst 15:30. Till 13:30 fick de dock "ledigt" så de fick låna en rullstol för att gå på stan en stund. Själv delade jag klart trappdistriktet jag höll på med, sen kompade jag resten av dagen för att kunna vara med på sjukhuset.


Jag mötte upp T och Ida utanför sjukhuset kl 13:30, så gick vi in tillsammans. Hon hade hunnit bearbeta det faktum att hon skulle opereras så hon var vid ganska gott humör, men det syntes att hon var orolig. Vi fick träffa narkosläkaren som berättade vad som skulle hända och så satte de dropp i armen. Det var jätteläskigt tyckte Ida, jag fick hålla för hennes ögon och prata om annat med henne, hon behärskade sig men inte så mycket mer. När det var klart fick hon en liten nalle och en penna i form av en spruta för att hon varit så duktig, det uppskattades av damen! Sen fick vi sitta och vänta på ett rum, Ida tittade på en film så länge.


Efter 15:30 kom en sköterska och sa att Ida skulle duscha med en speciell tvättsvamp så vi hjälpte henne med det. Hon fick ta på sig sjukhuskläder och sätta sig på sängen, hon fick inte sitta i rullstolen eller nån annan stol mer. Skjortan hon fick var jättemysig tyckte hon, hon ville ta med den hem. =)


Sen fick vi vänta lite till, under tiden hann jag träffa Emelie och Ante som låg på neo med Hugo lite längre bort i samma korridor. Jag fick kika lite på Hugo också genom fönstret!

Så småningom kom i alla fall sköterskorna och meddelade att det var dags att åka ner på op. Jag tyckte det var nya sköterskor hela tiden, alla ville ta i hand men Ida vägrade befatta sig med någon, än mindre svara på några frågor. Hon nickade och skakade på huvudet, i övrigt fick pappa svara för henne. Nere på op väntade än fler personer, Ida fick på sig en snygg mössa, även pappa fick en mössa plus en rock och snygga blåa skoskydd. En förälder skulle få följa med in när hon sövdes och Ida ville att pappa skulle vara den som följde med. En trevlig sköterska (?) vid namn Marcus pratade glatt med Ida och kom med en handdocka i form av en ko. Ida var dock inte road, jag tyckte nästan lite synd om Marcus men hon fick i alla fall behålla kon. =) Ida var så rädd så hon skakade i hela kroppen men hon var ändå helt lugn. De frågade till och med om hon fått nån lugnande medicin men det hade hon ju inte. Vi fick vänta tills operationssalen var färdig och sen var det dags att sövas. Jag fick ju inte följa med, men hon hade suttit i T:s famn och fått andas i en syrgasmask, hon skulle blåsa upp en ballong. Efter en stund sa hon att hon var snurrig, då fick T lägga henne på operationsbordet och så somnade hon.


Vi fick sätta oss i korridoren utanför op och vänta. När jag tidigare på dagen frågade narkosläkaren hur länge det skulle ta tippade han på 10-20 minuter. Vi insåg ju att vi skulle få vänta längre än så men när det nästan gått en timme kändes det ändå skönt när Marcus gick förbi på väg hem och sa att de snart var klara och att det gått bra. Lite senare hämtade de oss och så fick vi sitta på ett rum på IVA medans hon vaknade. Det var tydligen jobbigt att vakna, först frös hon så hon skakade och lät som om hon skulle kräkas men vi fick ganska snart kontakt med henne i alla fall. Hon slängde med huvudet, jag tror hon försökte sätta sig men det gick ju inte. Efter 10-15 minuter kunde hon prata lite, hon sluddrade dock så det var svårt att höra vad hon sa. "Jag har jätteont i magen för jag är så hungrig men det går bara inte att sätta sig upp" lyckades jag i alla fall uttyda. =) Yr var hon också. Hon kom tillbaks mer och mer och efter ett tag fick hon ta bort pulsmätaren och sen även droppet som hon nu hade i handen. Hon tyckte det var skönt att allt gått bra, nu är hon inte rädd för sjukhus och läkare längre för nu vet hon hur snälla alla är sa hon. När hon orkade hjälpte jag henne på toa, sen började vi byta kläder lite smått. Vid 20-tiden vinkade vi hejdå och så skulle vi åka och äta. Hon ville äta på Hoppes men det visade sig vara stängt så då tog vi McD istället. På väg dit mådde hon dock illa, jag fick stanna bilen och så kräktes hon i soppåsen. Sen kändes det bättre. T och hon åt på McD och sen åkte vi hemåt. Jag och Adam beställde pizza istället, vi var hemma strax efter 21:30. Skönt att vara hemma tyckte alla inblandade!


Efter mat och annat gick jag och Ida och la oss, hon hade många frågor innan hon somnade men jag svarade så gärna på dem alla. Älskade vännen!! Vår tappra lilla tjej. <3



  • Comments(0)//hanna.kustbo.com/#post325